26 juli 2011

Hajen







Efter en god kantarelltoast gick jag och mormor och Tikka och Teatwo och Kruta och Doj och Tassen ner till Fryken.

 Mamma och jag kollade på "Oceans" - en dokumentär om haven och allt (det mesta fascinerande att se) som finns och lever i det oändliga. Man blir som förtrollad av bilderna och de fantastiska scenerna, men samtidigt arg och fruktansvärt frustrerad när man får se vad vi människor faktiskt ställt till med, och gör. De stackars hajar som får offra sina fenor, för att sedan hjälplöst sjunka till botten och drunkna.
Det är ett av det mest brutala jag vet om. Vill inte veta mer. Vill veta för att kunna göra något åt saken. Veta lagom.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar