Min kamera har hittat tillbaka från sin vallfärd mot helande krafter i fjärran länder. Well, London iallafall. Fick sig en omgång av proffsiga händer och nu är den som ny igen. Hurra! DOCK blev batteriet kvar därnere, så JAG KAN INTE ANVÄNDA DEN iallafall.. Hmm.. Men som man säger: den som väntar på något gott..
Och så måste jag få säga en sak till alla er därute som känner att det kryper i fingrarna efter att få ta i saxar och granris och kanel och saffran - Ta't lugnt. Det är inte ens december än. I det stora hela så väntar man på sin tur. Julandans tur är det på söndag: första advent. Visserligen är det fortfarande november då, vilket blir lite dubbelmoral i mitt fall, men det är ett undantag. Advent slår fel månad..
På fredag, nästa fredag, får jag finfinbesök av mor och far!! Det är värt två utropstecken.. Jag ska få visa runt, vi ska på julmatsmässa, besöka Liverpool, kanske Chester. Jodå, mycket ska jag försöka klämma in. Men viktigast, och framförallt, det jag vill mest, är att jag får vara med dem. Jag vill krama dem. Jag vill titta på dem. Jag vill bara vara. Såatte, det blir nog en rolig vecka.
Tack för mig, hörs snart igen. Förhoppningsvis oftare också. När batteriet till kameran kommer tillbaka ska jag ge mig ut i världen och göra det jag gillar: fota igen. Blir lite roligare (tycker jag) när inläggen får färg och uttryck tillagt till alla dessa ord.
Vi ska sannerligen titta och krama på dej med. Längtar!!
SvaraRadera