Jag minns tillbaka

Så har jag gått och blivit TVÅ cyklar rikare. Fast inte riktigt än. Om.. tre timmar. Då ringer det på dörren och jag måste (gahh, jobbigt..) gå och öppna. Förhoppningsvis står där då två fina, fungerande och hela cyklar. £20 för båda, så ganska värt ändå - om de nu är någorlunda fungerande! Well, om en, av någon underlig anledning, inte skulle vara brukbar så har jag iallafall en ersättare.


 I lördags var jag och Sonja och Marion bjudna på 50årskalas. Miras "aupair-pappa" hade ställt till med kalasering på Oxton Cricket Club  - fördrink, tilltugg, sandwiches, dans och fri bar (!). Bara en massa förutsättningar för en trevlig kväll. Och jag måste säga att det Engelska folket bara höjer mina expectations (?) om dem - positivt såklart! Trevliga och väldigt lätta att prata med.
 Och trevlig kväll var det. Indeed. Fast två saker som förvånade både mig och Sonja (Marion åkte hem timmen tidigare), om man ska jämföra Svenska/Finska kalas mot detta, var:

1. .. hur tidigt folk bara åkte hem. Eller rättare sagt; hur tidigt festen tog slut. Det var ändå ett 50årskalas! Hallå?! Nej, DJ:en packade ihop sitt pick och pack och barkillarna (cricketclubmedlemmar) började att plocka iordning.
2. .. saknaden av kaffe och tårta. Visserligen serverades det något liknande sockerkaka/brownies, men det var tillsammans med smörgåsbuffén. Inte natta-kaffe här inte. (Eller natta-te som det väl borde ha varit istället). Och eftersom den tidiga stängningen så var det inte heller ordnat med natta-macka/korv eller vad det nu kan va. 

 Sist därifrån var jag och Sonja. Blev till sist hemskjutsade av de trevliga barkillarna. De stängde ju.. What so ever - väldigt trevligt!
 MEN, kvällen är inte slut än. Väl hemma hos Sonja (som hade FF) blev det efterfest. RÖJ!! not.. Men lite roligt chill och häng i soffan med datan och MSNskype. Halv fem slocknade vi..


 Bilder från i somras med Lisa (<3) och vovvarna i Ämtervik.